Idag är jag gladaste tjejen i byn! Var in till stan för att köpa garn till tröjan som inte är klar än. Som jag har oroat mig för att de inte skulle ha rätt färgbad hemma. Men det hade rätt färgbad och nu slipper halva ryggen på tröjan bli en annan nyans! HURRA! 

Såhär såg det förresten ut med 225 maskor på en vanlig lång kroknål när jag höll på med ärmarna. Jag köpte en nål med kabel sedan, så nu är livet mycket trevligare. 

Tröjan gör jag i ett stycke, efter eget huvud. Jag har ugått från en Pippitröja som mamma stickade åt mig i julklapp för ett par år sedan. Jag lade bara upp ett antal lm och mätte rakt över och började kroka. Sedan ökade jag vid ärmarna och gjorde en öppning, som ska knäppas med en knapp som jag också har tillverkat själv. Mycket pyssel, men jag tror att den blir bra när den är färdig. 

... har det inte blivit så mycket av med virkandet, inget handarbete över huvud taget faktiskt. Eller jo, jag sydde en tygpåse till min vän I somfyllde 30 för några veckor sedan. Den blev lyckad, även om den inte blev riktigt som jag tänkte mig att den skulle bli. 

Jag har helt enkelt inte orkat, det beror på många saker. Mest på grund av politisk tröttma, hela måndagen och tisdagen gick åt till att ha ont i magen över (sd)s beslut om budgeten (det  har fortfarande inte gått över riktigt). Sedan är det mycket jobb i slutet av terminen. I förrgår hade vi konstert där vi samlade in pengar till Musikhjälpen, 4269 kronor blev det! Och nästa vecka har vi två föreställningar till. 

Idag tog jag mig äntligen i kragen och skulle virka ett par snöflingeörhängen. Hittade några fina mönster på Pinterest och bestämde mig till slut för detta jättefina, skira mönster. Men ack så fult det blev, så pass fult att jag inte tänker visa det. Krånglade på i flera timmar med minikrok och minigarn (tre trådar DMC) och så sket det sig. Svägerskan (som tycker om snöflingor) får nåt annat i julklapp helt enkelt. 

Appropå julklappar så borde jag börja styra upp en lista på vilka som är klara och vilka som ännu inte har fått något tillverkat. Annars kanske några blir utan och några får "för mycket" saker. Julklapparna får jag visa efter jul, såklart, så ingen övernyfiken släktning (pappa) hittar dem här innan. 

Nästa gång har jag förhoppningsvis något lyckat att visa. 

Att presentera sig själv är nog det jobbigaste en gör. Men det ska göras, för hur ska ni som (eventuellt) kommer läsa bloggen och förhoppningsvis inspireras till eget skapande annars veta vilken hjärna allt kommer ifrån? 

Jag heter Annakarin och bor i Jämtland. Som född Sundsvallsbo kan det skapa problem, det pågår ett inofficiellt och vapenfritt krig mellan surjämtar och klyktattare (när länen var benämnda med bokstäver hade Västernorrland Y som bokstav, därav öknamnet) sedan urminnes tider. Nu ligger problemen på nivån att en ibland får utstå gliringar från kollegor, inga värre saker, så det kan jag stå ut med. 

2010 började jag att virka, mitt första projekt var mormorsrutor. Så är det för många, den första blev rund och jag ringde till min handarbetande mor i panik. Allt löste sig och det blev till slut en väska (med kvadratiska rutor...). Jag fortsatte min virkbana med att virka mängder med amigurumis som jag gav bort i present till syskonbarn och kompisars barn. Jag gör fortfarande amisar till alla barn som fyller år, men nuförtiden har jag också börjat kroka en del. Jag kan inte sticka och krokningen är ett fullgott alternativ till stickning eftersom du kan få liknande strukturer. Mitt senaste projekt är en kort tröja i frikrokning. Massa trianglar som ska virkas ihop efter inspiration från en sjal som jag hittade på nätet. Särskilt fritt är det väl egentligen inte, eftersom jag använder en mall gjord av min sambos slaktade t-shirt, men snyggt blir det. 

Min blogghistorik är inte särskilt upplyftande, alla bloggar jag hittils haft har dött p.g.a brist på diciplin. Men nu när jag faktiskt kan klara av att virka och kroka stora projekt som tar flera veckor att fördigställa utan att tröttna så borde jag kunna hålla detta lilla projekt levande också. Pepparpeppar.